Dag 116-130
Under de senaste två veckorna har några familjemedlemmar på hemmaplan fyllt år. Vi har gratulerat er på distans men ni ska få varsin jättekram när vi väl ses. :) Vi har även hunnit med att passera vår 60:e dag i Thailand för andra gången vilket som ni kanske kommer ihåg innebär att vi behöver förnya våra visum igen. Denna gång flög vi inte iväg någonstans utan vi gick till Immigrationkontoret i Hua Hin. Det kostade oss drygt 2000 baht per person, alltså ca 500 kr och då skulle vi få 30 nya dagar. Jag vet inte hur det gick till men vi fick 36 dagar istället men vi klagar inte. :)
Vi har hunnit titta på två filmer på bio i Hua Hin, Oblivion och Iron Man. Båda gångerna missade vi början haha. Så går det när man har en tidsoptimist med sig och nu pratar jag inte om mig själv eller Leif. Ingen wow-känsla direkt men båda filmerna var helt okej tycker jag.
Nu i helgen bestämde vi oss för att åka iväg på en minisemester med gänget. Vi åkte till Sung Phung som ligger uppe i bergen, nästan precis vid gränsen till Burma. Hotellet var fint och det var skönt med ett dopp i poolen. Jag brände mig naturligtvis i solen men det hör ju till. Dagen efter åkte vi vidare till Bangkok och checkade in på SAS Radisson. Jag älskar verkligen att bo på fina hotell ibland. Det är skönt att bli bortskämd, för att inte prata om hur gott är det inte med hotellfrukost. SAS Radissons frukost var helt okej men den var inte bättre än Lebuas. :) Vi tog Skytrain bort till Siam Paragon, shoppade lite och gick på bio. Denna gången blev det Star Trek. Jag är inget Star Trek fan direkt men filmen var okej. Det var meningen att vi skulle bokat våra biljetter på en speciell biosalong. Högre pris men det skulle då ingå dryck, popcorn, massage och lite annat smått och gott. Det var dock fel biosalong så vi betalade ett högre pris och fick inte så mycket för det som vi trodde. Så kan det gå ibland. Nu vet vi i alla fall vilken vi ska välja nästa gång om vi vill ha en lyxupplevelse inom biovärlden – Enigma och inte Blue Ribbon. :)
Efter vår hotellfrukost gick Jens och Cherry iväg för att ansöka om visum för att Cherry ska kunna följa med och besöka Sverige i sommar. Jag och Leif stannade kvar och utforskade hotellet som skulle ha en fin poolavdelning men väl där såg den gammal och oerhört tråkig ut så vi bestämde oss för att hoppa över poolhänget och vänta på de andra på hotellrummet istället. Efter att vi checkat ut åkte vi tillbaka till Siam Paragon för Jens ville titta på en film till innan vi lämnade BKK. Det var inte vilken film som helst dock utan Evil Dead. Jag är definitivt ingen fan av skräckfilmer och den var jäääääättedålig. Det var mycket blod och det var många som skrek till i publiken. Jag gömde mig lite ibland men skrattade även vid några tillfällen men jag är ju lite speciell på så vis. Det var faktiskt några som gick mitt i filmen. Näe Evil Dead fick inte många poäng på min skala. Efter filmen började vi den långa körningen tillbaka till Pak Nam Pran. Väl hemma var vi helt slut så det blev bara lite kvällsmat och sen sängen och idag har det inte hänt särskilt mycket här hemma. Leif har jobbat och jag tog sovmorgon. Sen gick jag från sängen till soffan och här ligger jag än. :)
Dag 101-115
Det sista jag skrev i förra inlägget var att hela Thailand höll på att fira Songkran och den 17 april var det Pak Nam Pran’s tur. Större delen av ortens invånare kom ut på gatorna med vattenpistoler, dunkar (vissa med iskallt vatten i dem) och musikanläggningar. Jens höll på att avsluta en kiteboardinstruktörskurs och Leif hade någon deadline eller liknande på sitt jobb men jag, Cherry och tre andra kompisar bestämde oss för att åka runt och vara med och leka. Det var en väldigt intressant upplevelse, inget jag varit med om tidigare. Alla var så glada och de slängde vatten på allt och alla, vänner, grannar och vitt okända människor. Vissa av dem hade även någon slags kräm eller liknande som de skulle kladda på folks ansikten. Det skulle ge tur inför det nya året tror jag. Thailändarna tyckte att det var jättekul att en falang (utlänning) som jag var med och lekte så jag fick mycket vatten och kladd på mig. :)
En del av de falanger vi passerade tog Songkranleken med glimten i ögat men många av dem förstod nog inte vad det var som hände och såg lika sura och bittra ut som de gör hemma. Snacka om att vi västerlänningar är alldeles för stela och ibland rent av tråkiga. Vi kan inte ens slappna av under vår semester och bjuda på oss lite, nej skärpning tycker jag. Jag tror nog att livet blir lättare om vi bemöter det mesta med ett leende och nyfikenhet. Jag hade i alla fall en rolig eftermiddag även om jag inte direkt tyckte om isvattnet som vissa av dem kastade på oss. Det var alldeles för kallt man fick nästan en chock. Väl tillbaka i Jens shop blev det lite eftersnack och sen blev det en lång och varm!! dusch hemma. :)
I förra veckan var vi inne i Hua Hin under en dag för att fixa med lite olika saker och då drog jag nog tyvärr på mig någon magsjuka eller liknande för efter det låg jag mer eller mindre nerbäddad resten av veckan. Det var ingen höjdare men nu slipper jag förhoppningsvis det resten av tiden som är kvar. Leif fick snällt ta hand om mig. Igår åkte vi dock iväg alla fyra (jag, Leif, Jens och Cherry) till Dolphin Bay Resort. Ett hotell med ett trevligt poolområde som låg lite drygt 30 minuter härifrån. Det var en hel del barn på plats och många av dem ville och fick vara med och leka med killarna när de busade i vattnet. Vi badade mycket, åt gott och det var helt enkelt en jättetrevlig dag.
Dag 87-100
Det har varit en lugn period sedan vi senast skrev, Leif har jobbat en hel del och för min del har det varit för varmt för att orka göra något vettigt så jag har mest legat i soffan och läst, spelat Monopol och planerat framåt med aircon på. :)
Man brukar säga att en olycka kommer sällan ensam, ofta kommer de i tre etapper. Först ut var som ni vet vårt elfel och efter det kom vattenproblemet och efter det väntade vi bara på att det tredje skulle ske och tidigare i veckan hände det. En morgon efter frukost insåg vi att det var något fel på toaletterna och vad kunde det innebära om inte att avloppet skulle börja krångla. Det blev en lång dags väntan innan våra grannar kom hem. De jobbar nämligen med avloppstömning (slamsugning?) i området. Klockan var nog 21 innan de var hemma och de tog sig an jobbet och började direkt. Det tog sin lilla tid för deras bil är så gammal och dålig men till slut blev de färdiga. Då berättade hur mycket de ville ha för jobbet (innan de började hade de bara sagt ett cirkapris på 200-2000 baht). Nu ville de ha 3000 baht plus att de ville plocka ut toaletterna och fortsätta dagen därpå för de kunde inte komma åt allt och för det ville de ha ytterligare 3000 baht. Då bad vi våra andra grannar komma in, Jens och Cherry så fick de prata med dem. Jens pratar thai och Cherry är thailändska. Vanligtvis hade vi hört att det kostade runt 300 baht nämligen så vi ville inte ta i det, huset är ju inte ens vårt. Jens och Cherry kom överens med dem om att de inte fick några pengar av oss den kvällen utan fick ta diskussionen dagen därpå med thailändaren som äger huset. Skönt för vår del men lite snopet för deras del. Tyvärr är detta inget ovanligt i Thailand. Det är ofta vi utlänningar (falanger som vi kallas) får betala ett högre pris än vad vanliga thailändare gör. Jag har inte så mycket emot det egentligen men jag kan bli irriterad när det rör sig om så här stor skillnad. 300-3000 baht eller ja 6000 baht sammanlagt vilket är en extra månadslön för en vanlig thai.
För övrigt firas nu Songkran (det Thailänska nyåret) i hela Thailand. Enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Songkran inleder även regnperioden och även om det Thailändska nyåret sedan 1940-talet löper jan-dec som i resten av världen lever denna traditionen kvar. Hela Thailand kommer ut på gatorna under ett visst antal dagar och det är en stor folkfest. Tyvärr inträffar det dock väldigt många olyckor under denna tiden så man får vara extra försiktig om man behöver ge sig ut i trafiken.
Dag 74-86
Vi har nu bott i huset i över en månad och vi har fått oss en försmak på vad det innebär att ha hus – alltså att det händer oförutsägbara och oväntade saker till och från. Eftersom detta inte är vårt hus är inte vi betalningsansvariga för det som händer men det ställer dock till vardagen för oss. Förra veckan när jag satt ute och läste min bok och Leif var inne och duschade hörde jag helt plötsligt några konstiga knastrande ljud bakom mig och jag vände mig om för att se att det ryker ur gräsmattan. Vad konstigt tänker jag och går fram för att titta på vad det kan vara. Dagen innan hade trädgårdsmästaren varit på plats och bland annat klippt gräsmattan och han hade antagligen lyckats klippa eller skada ett rör som låg i marken och gissa vad som låg i det röret om inte vår elledning. Lagom kul kändes det så jag sprang in och kallade på Leif. Han gick ut för att titta och precis då började det brinna ordentligt, stora lågor och massor av rök och blixtar. Det såg ungefär ut som en stor fyrverkeripjäs som stod och brann vilket var precis vad grannarna trodde det var. Pang bom så gick elen och grannarna kom över för att kolla vad vi höll på med. Tack och lov körde det då förbi två thailändare som grannarna kände och de i sin tur kände en elektriker som höll på att jobba på ett hus lite längre bort på gatan så de kom och hjälpte oss under tiden som vi försökte få tag på vår hyresvärd.
Elektrikern fixade snällt så att den trasiga ledningen inte längre var farlig men sen kunde vi inte be honom göra mer eftersom vi inte visste hur vår hyresvärd önskade gå tillväga. Vår hyresvärd kom och thai-fixade elen någon dag senare vilket då innebär att han typ bytte ut det trasiga röret som ledningen låg i och grävde ner den igen. Att det sen var fel slags rör som låg där från början sa han inget om men vi är i alla fall nu uppmärksamma på elen i huset. Jag vill inte tänka på vad som hade kunnat hända om Leif hade stått i duschen längre eller om felet hade inträffat närmre huset. Men men nu är vi den erfarenheten rikare. :/
Vi har börjat kalla Thailand för landet 90 %. Varför? Vare sig det gäller att bygga ett hus eller något annat tar de alltid en mellanväg eller en snabbare och billigare väg istället för att göra det ordentligt. Med detta sagt kan vi gå vidare till veckans problem. I Thailand använder man sig av en ”rumpslang” för att tvätta sig efter att man varit på toaletten. Vanligtvis och logiskt sätt placerar man då även en avstängningskran eller liknande för att kunna stänga av vattnet om något går fel men inte i vårt hus inte. Helt plötsligt inser vi att muttern till rumpslangen lossnat och det bara forsar ut vatten i badrummet pga av för högt vattentryck och ingen avstängningskran finns då på plats. Leif får snällt springa ut och stänga av allt vatten till huset. Nu står vi där som två fån, jaha vad gör vi nu. Det finns inga verktyg eller liknande i huset och ska vi vara helt ärliga är varken jag eller Leif världens bästa husfixare. :) Jaja jag sprang över till grannen för att låna en skiftnyckel för vi tänkte att det kanske går att skruva tillbaka muttern så det kan ju vara värt att prova. Jag fick tag i en skiftnyckel och på väg tillbaka hade Leif lyckats få tag på en annan granne som också hade en skiftnyckel och han var snäll nog att han följde med. :) Det gick att skruva på muttern igen men vi får la se hur länge det håller. :) Nu har alltså elen och vattnet krånglat så nu bara väntar vi på att en tredje sak ska inträffa men vi och ni få hålla alla tummar vi har för att det inte blir något stort och jobbigt. :/
Nu till något lite trevligare och det är ju att det är påsk. Vi har inte firat detta alls här borta men hemma vet vi att många har träffat sina familjer och vänner för påskfirande och det är ju alltid trevligt så vi hoppas att ni alla haft en trevlig påskhelg och att ni inte ätit alltför mycket godis!!! :)
Sedan vi lämnade Sverige för nu snart 3 månader sedan har vi faktiskt enbart varit på EN massage. Det var i förra veckan och det var så skönt. Idag ska jag nog försöka övertala Leif om en till. Det känns som om det behövs efter allt husbesvär om vi nu behöver en ursäkt till det. ;)
Dag 64-73
Se där nu försvann dagarna från oss igen. :) Tiden springer iväg, mitten av mars har redan passerat. Vi närmade oss våra 60-dagar i Thailand och i och med det behövde vi lämna landet för att förnya våra visum. Vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle åka till Kuala Lumpur i några dagar så biljetterna var redan köpta. Däremot hade jag ingen lust att åka iväg men vad gör man, så tisdagen den 12:e hämtade en taxi oss klockan 06.00 (alldeles för tidigt på dygnet) och körde oss till flygplatsen i Bangkok. Det blev ändå en rätt behaglig resa även om den är lång, ca 3 timmar, beroende på trafiken. Väl på plats på flygplatsen (den gamla Don Muang) gick vi för att checka in till vår flight. Det var 5 kassor öppna men jag lovar, vi rörde oss inte framåt i kön på över 20 minuter. Ni som känner mig vet ju då att jag har lite lätt för att bli irriterad över sådant men jag höll mig faktiskt rätt lugn. Vi hade gott om tid på oss och ja Leifs ständiga lugn har en tendens att lugna ner mig. :) Till slut kom vi fram och vår incheckning gick extra smidigt eftersom vi enbart flög med handbagage. Väl på planet hamnade vi bredvid en väldigt pratglad engelsman. Han pratade konstant i två timmar. Jag orkade bara lyssna en stund sen gick jag in i mitt ”pendlartillstånd” och somnade. :) Rätt praktiskt faktiskt att kunna göra så ibland. Leif däremot fick sitta och prata med honom under hela flygresan stackarn och de hann prata om både det ena och det andra. Engelsmannen berättade bland annat att han för bara tre veckor sedan besökt Kuala Lumpur och blivit helt såld och efter det bestämt sig för att flytta sitt kontor från Bangkok till KL för att han tröttnat på Thailand.
Väl i KL tog vi en taxi in till KLCC (Kuala Lumpur City Center) och vårt hotell. Det tog lite drygt en 50 minuter att åka så vi satt och tittade på omgivningarna som vi körde igenom och jag måste säga att vi uppskattade verkligen att det fanns så mycket grönt runt omkring. Folket verkade hålla sig till normala trafikregler och överlag såg det väldigt snyggt, rent och fräscht ut vilket var roligt att se. Hotellet höll även det den standard vi förväntat oss. Personalen och befolkningen överlag pratade bra engelska, mycket bättre än i Thailand, vilket vi också såg som ett plus. Hotellen var rätt dyra men visst det beror ju på vilken nivå man lägger sig men annars var priserna överlag väldigt bra tyckte vi. Leif passade på att shoppa loss en del och även jag, tro det eller ej, lyckades shoppa en del efter lite påtryckningar från Leif. :) Eftersom det bara var en ”visa run” stannade vi inte mer än två nätter och sen bar det av till Thailand igen men jag kan med all säkerhet säga att vi absolut kan tänka oss att komma tillbaka till KL för att uppleva det lite mer ingående och shoppa lite till.
Hemma i Pak Nam Pran igen har vi återgått till våra rutiner. Leif jobbar på och jag läser bok. Galet lyxigt det känns att leva så här men visst ibland blir jag lite rastlös och går här av och an. Igår städade jag huset vilket var väldigt jobbigt eftersom det är så varmt men det känns skönt när det var färdigt. Tyvärr har Leif blivit förkyld igen efter KL resan så nu går han här och nyser, snörvlar och hostar stackarn. Vi håller tummarna för att det går över fort.
Dag 51-63
Vi bestämde oss för att ta en liten semester från vår semester så vi följde med Jens & Cherry på en liten weekend mitt i veckan till Bang Saphan. Det ligger ca 2 timmar söder om Pak Nam Pran. Hotellet var trevligt och de hade en pool, åh som jag har saknat poolen!! Ägarna var trevliga och deras hamburgare var goda. Jag var väldigt hungrig när vi kom dit. :) Bang Saphan är i dagsläget en liten ort och det bor mycket mindre folk där än här. :) Det fanns dock en stor stålfabrik där och de flesta av invånarna arbetade på stålfabriken. Ägarna till hotellet berättade att pga fabriken så var arbetarnas löner betydligt högre i Bang Saphan än vad det är på många andra delar i Thailand. Till exempel hade den burmesiska städhjälpen/allt i allon på hotellet, fastän hon bara var 16 år gammal 10 000 baht per månad i lön av ägarna plus att hon varje månad fick en ordentlig dricks från gästerna på upp till 5 000 baht per månad. Standardlönen i Thailand ligger lägre än så i alla fall. Stranden vid hotellet var okej men lite besviken blev jag allt för jag trodde att den skulle bara bättre.
Dag 2 åkte vi iväg på en snorklingstur där vi fick se en del fiskar. Båten gick sönder halvvägs och vi fick bli bogserade vidare av en annan båt. Efter en stund startade motorn igen men då ville de inte stänga av den så båten stod och släppte ut avgaser en bra stund innan vi åkte hemåt igen. Stackars moder natur. :(
Efter vår lilla minisemester var det dags för besök. :) Finfina Tove från mitt förra jobb och hennes Thomas kom och hälsade på oss i några dagar innan de åkte vidare söderut för att fortsätta sin semester. Det var jättekul med lite besök. Vi hann med ett tur in till Hua Hin och bad i havet och massor med god mat. :) Efter att Tove och Thomas åkt vidare har vi nu återgått till våra ”Thailandsrutiner”. Leif jobbar på och jag har läser mina böcker. Vi mår bara bra och vi njuter varje dag. Galet men sant är det över två månader sedan vi lämnade Sverige. Nu är det “bara” drygt tre månader kvar innan vi kommer hem igen. :)
Dag 40-50
Nu var det länge sedan vi skrev igen men denna gången har det hänt lite mer i alla fall. :) Vi har bland annat passerat vår 50:e dag på resan. Galet hur fort det går. Vi har lämnat lägenheten vi hyrde och har nu flyttat in i ett alldeles för stort hus men det är skönt att ha plats och framför allt har vi nu en trädgård så vi kan vara ute lite mer och vi bor nu grannar med Leifs kompis Jens. Vi kommer dock att sakna poolen som fanns vid lägenheten och havets brus, det är så lugnande. :) Så som sagt nu har vi gott om plats så om det är någon som planerar att åka till Thailand innan juni är det bara att komma hit. Ni är välkomna. :)
Alla hjärtans dag kom och gick. Vi åkte in till Hua Hin tillsammans med Jens & Cherry och skulle äta på en fin fransk restaurang men usch och fy vilken besvikelse maten var. Inte alls värt pengarna men vi hade trevligt ändå. Killarnas kompis Tommy kom tillbaka för en kort visit igen så han hängde också med. Han var dock inte sugen på fransk finmat så han bestämde sig för att gå och ta en burgare istället. Han var nog den vars mat smakade bäst den kvällen. Efter det gick vi in till Hua Hins bargator och stannade ett tag vid en pub. Lite dryck och pingis senare åkte vi hem igen. :)
Under vår första resa till Thailand 2009-2010 var vi sju personer som åkte runt tillsammans och för cirka en vecka sen hade vi en liten reunion med en av dem. Han heter Lars och vi bestämde träff på en av restaurangerna inne i Hua Hin. Det var jättetrevligt att träffas igen och det blev en del glada minnen från vår resa som kom upp under tiden vi satt där.
Jag har även hunnit bli ett år äldre och förhoppningsvis lite visare sedan vi skrev senast. ;) Jag fyllde år den 20 februari och det hade vi bestämt att vi skulle fira på en av de finare restaurangerna här i Pak Nam Pran vilket vi också gjorde. Väl där satt jag och tittade på menyn, det var en italiensk restaurang men med tanke på att jag ätit en hel del pasta den senaste tiden tänkte jag att jag skulle slå till med en god risotto istället. Leif, Jens och Cherry beställde pasta och pizza vilket smakade jättegott. Min risotto bestod av ris och parmesan, inget annat. Ingen svamp, ingen bacon, inga grönsaker, ingenting. Den var jättetråkig så jag åt inte upp den utan det fick bli lite glass istället och det är ju alltid gott. :)
Leif har även fått leka försökskanin för att hjälpa Jens med en kurs för kiteboardinstruktörer. Han skulle föreställa en elev som aldrig tidigare provat på detta och det var ju inte så svårt för det har han ju inte heller. :) Så han fick snällt hjälpa till i några dagar och under en av dessa dagar tog vi vår vespa för att köra iväg. Vi har precis börjat köra när Leif tvärbromsar och säger ”såg du den?” varpå jag vänder på huvudet och ser en stor brun spindel (ca 10 cm i diameter) springa för livet. Den satt antagligen i däcket och fick väl panik när vi började köra. Jag är bara tacksam att den valde att hoppa av så att den inte hade slungades upp mot oss när vi fått upp lite mer fart. Det hade blivit både läskigt och farligt eftersom vi båda är rädda för dessa äckliga spindlar. Jag vet inte vad det är men under våra resor till Thailand har vi hittills sätt fem riktigt stora spindlar och Jens som har bott har i snart åtta år har inte sett någon. De dras väl till oss antar jag. Tvi och blä säger jag bara.
Igår vad alltså vårt första dygn i det nya huset och det firades med en bbq. :) Jens och Cherry var med, även Dave (Jens gamla dykkompis), våra andra grannar Tommy (svensken från Värnamo) och hans fru Rung och två av deras tre barn, Elisa och Lukas. Äldsta killen Sonny var och lekte med kusinen så han ville inte vara med. Jag gillar verkligen bbq, det smakar alltid så gott. Det var framförallt Rung som grillade och hon hade även gjort hemmagjorda pommes frites och det smakade gudomligt för jag var som vanligt hungrig som en varg. :)
Nattens sömn blev la sådär om jag ska vara helt ärlig, killarna satt uppe till typ 4.30 och vår säng är som vanligt Thai-stenhård, det brukar inte störa mig men inatt gjorde det det och kudden var alldeles för hög så den måste jag byta ut. Så när stackars Leif kom och la sig lagom glad såg jag nog ut som ett åskmoln antar jag. Jaja så blir det ibland. Tihi :)
Dag 29-39
Nu har det gått några dagar sedan vi skrev. Vi mår bra, värmen har verkligen slagit till och nu är det så varmt vissa dagar att man knappt orkar göra något mitt på dagen. Och varmare kommer det att bli säger Jens, phu säger jag bara.
Det har verkligen varit en vecka i djurens tecken. Först hittade Leif en stor spindel i airconditionmaskinen nere i gymmet, den var inte så trevlig kan jag säga. Sen fick vi in en bönsyrsa i lägenheten, ca 8 cm stor och alldeles grön. Efter det åkte Leif iväg med Jens på en båttur längs floden och där såg de 2 stycken stora varaner och jag såg sedan en liten ödla som satt och stirrade argt på mig längs poolkanten. Den var dock inte så stor, kanske 2,5 dm och den var gul och alldeles taggig. Jättegullig!! :) Jag har en liten förkärlek till dessa ödlor, ja kanske inte till de stora varanerna eller så men åh så förtjust jag är i alla små geckosar. :)
I övrig har det inte hänt särskilt mycket. Vi har nu varit i Thailand i över 30 dagar, tiden den rinner bara iväg. Leif fortsätter att jobba så gott han kan. Han sitter och svär lite till och från eftersom vårt internet inte är det bästa. Jag ska ju plugga ryska men har ingen som helst lust till det. Jag har fastnat helt i den tråkiga grammatiken och kommer inte vidare. Blä säger jag åter igen. :(
För några dagar sen fick vi besök från en kompis som Jens och Leif känner från Sverige. Han och hans tjej var här på semester för att hälsa på släkt och vänner så de tittade in i några dagar. De hade redan varit i Thailand i ca två veckor och åkt land och rike runt typ. Lite synd om dem eller ja om honom tyckte vi nog för han var lika blek som hemma. Fast det är ju klart, sitter man i bilen så mycket, även om det är trevligt att åka runt och hälsa på folk, så blir man ju inte solbränd. En av kvällarna bestämde vi oss för att grilla så vi åkte iväg för att handla och det kalaset gick på ca 4300 bath vilket är ca 1100 SEK. När vi startade planera för bbq var vi sju personer men det slutade med att vi blev tio men det gjorde verkligen ingenting för det blev hur mycket mat över som helst. Då hade vi ju även god mat kvar till kvällen därpå också. Det är roligt när ens pengar räcker till lite mer än vad de gör hemma. :)
Ikväll ska vi åka in till Hua Hin tillsammans med Jens och Cherry. Det är några från en annan kiteboardskola som Jens känner som ska ha en bbq för att fira att någon av dem fyllt år. Det blir säkert trevligt och gott och det ska bli kul att se om de kan slå vår egen bbq!! ;)
Dag 24-28
Idag är det den 1 februari 2013, helt galet har redan januari passerat. Tiden den bara springer iväg. Visst vi gör kanske inte så mycket på dagarna eftersom vi mer eller mindre går på halvfart men det var ju det som var meningen med denna resa. :) Vi går upp, äter frukost, smälter maten, läser lite bok, kollar internet, går till gymmet/promenerar, äter lunch, jobbar, badar, duschar, gör oss iordning för kvällen, äter och dricker gott, umgås och tja sen är det dags att gå och lägga sig typ.
Nytt från och med måndagen 28 januari är att min kurs i ryska nu har börjat. Det är en kurs på halvfart som sträcker sig till juni och den är helt på distans utan några träffar. Det var tvunget med tanke på att jag befinner mig på andra sidan jordklotet. De första två momenten vi ska lära oss är det ryska alfabetet och grammatik. Grammatik!!!! Hjälp mig, vad har jag givit mig in på var mina första tankar. Jag kan inte ens vår svenska grammatik. Jag kommer inte ihåg vad allt heter eller vad det innebär, oj hur ska detta sluta. Jag har inte ens fått hit mina böcker än. Ja det var lite synd om mig tyckte jag. :) Efter att ha gnällt en stund satte jag mig ner och började googla substantiv, adjektiv, verb. Ja det gamla vanliga och då kom jag ihåg varför jag inte lärt mig detta från början, det är ju sååå tråkigt. Aja jag kan inte göra som jag gjorde i skolan, denna gång får jag allt plugga lite så löser det sig nog.
Efter det började jag att titta på det ryska alfabetet, vilket inte heller såg så lätt ut. Vi skulle dock ladda ner en powerpoint fil och följa med när någon annan uttalade och förklarade. Det var jättebra. Så här satt jag med mina hörlurar och uttalade konstiga bokstäver och ord högt utan att det egentligen fanns något sammanhang och mitt emot sitter Leif och försöker jobba och tittar lite konstigt på mig emellanåt. :) Efter ett tag kom jag på att det kanske hade varit bättre om han hade hörlurarna på sig. Då kunde han jobba och lyssna på lite musik så slapp han lyssna på mitt konstiga kacklande. Smart va?! :)
I övrigt har det regnat en hel del denna vecka. Senast igår pratade vi om att det är väldigt skönt att vi är här utan tidspress annars hade man nog lätt kunnat bli stressad. Det hade varit oerhört tråkigt om man betalat så mycket pengar, kommit hit för två veckor sol och bad och en hel vecka bara regnat bort.
Igår skulle vi ta oss hem till Jens så vi hoppade på vår vespa och körde iväg. Vägen såg ju dock inte riktigt likadan ut som den hade gjort gången innan. Nej nu var vägarna fyllda med massor av vatten och lera. Inte riktigt lika lätt att köra då. Vägen dit gick bra, vi slirade en del men vi klarade oss utan att bli blöta/leriga men på vägen hem höll vi på att lägga oss fint när vespan inte riktigt klarade av att ta sig igenom en stor lerpöl så då blev våra skor mindre fina men men vi klarade ju oss bra ändå. Hade varit värre om vi vällt och ramlat. Positivt tänkande!! Jag var väldigt glad över att det inte var jag som behövde köra iaf!!
Idag är det som ni vet fredag och Leif har snart jobbat färdigt. Då ska vi gå ner och bada lite, så gött. Må så gott där hemma!
Dag 20-23
Torsdagen var kommen och kring lunch kom Jens och hämtade oss och sen bar det av till Pak Nam Pran, vår nya hemort de kommande månaderna. Väl på plats fick vi se hur långt Jens kommit med sin mark. Än så länge står där ett litet hus och muren runt omkring är nästan färdig. Han har dock storslagna planer för framtiden så det ska bli kul att följa utvecklingen framöver. :) Efter det gav vi oss iväg för att hitta ett hem till oss. Vi körde runt bland några gated communities och sen körde vi förbi ett nybyggt lägenhetskomplex. Där fanns två lägenheter till uthyrning, en lite mindre på första våningen med en liten uteplats och en lite större på andra våningen med balkong. Vi valde den på andra våningen, fick ett bra pris och bar in våra väskor. Jaha så var det klart. :)
Åh en sak till som hände första dagen i Thailand var att Jens bestämde sig för att han ville köpa en ny vespa. Vi åkte iväg till affären och efter lite mer än 1,5 timme senare var köpet färdigt. Inte klokt att det ska ta så lång tid för att handla något i detta landet. Ringa hit och dit, dubbelkolla olika papper etc. ojoj säger jag bara. Det var tur att de hade en stol jag kunde sitta på under tiden. Jag hann till och med bli hungrig och gick och handlade lite vatten och choklad. :) Jaja när vi väl var färdiga så stod vi då där med en bil, vår vespa och Jens nya vespa. Jaha vem kör vad… Hmm, ja det var inget mer att göra än att sätta sig bakom ratten och köra bilen, första gången någonsin utomlands och i vänstertrafik. Det kändes lite nervöst men det gick bra. Jag tog det lugnt och vi kom hem alla tre i samma skick som vi lämnade affären. :)
Under fredagen körde vi och handlade lite för att fylla på med lite frukost/lunchvaror. Vi köpte även ett elektriskt kokkärl så att vi ska kunna koka ägg, ris, nudlar etc. på plats i lägenheten men väl hemma när vi öppnade kartongen saknades det lite delar. Galet irriterande men inget att göra något åt. Det är svårt att lämna tillbaka varor eller få pengarna tillbaka här i Thailand sådet var bara att köpa en ny, vilket vi gjorde idag och då öppnade vi kartongen i affären för att inte drabbas av samma sak igen.
Vi har även hunnit med en grillkväll hemma hos Jens, där fick vi träffa några av de som bor i området samt en del av kitesurfarna som är här tillfälligt. Bland annat en thailändska som pratar norska och förstod svenskan någorlunda, vad är oddsen? :) Jens granne är också svensk och en av tjejerna på den restaurang som vi besökt flest gånger hittills har bott i Malmö bara några kvarter bort från där vi själva bor. :)
Sen vi kom till Pak Nam Pran har tyvärr våra promenader avtagit eftersom man tar sig fram överallt med vespan men igår använde vi faktiskt gymmet för första gången. Maskinerna var sådär men vi lyckades med att få lite träningsvärk. Det fanns även ett pingisbord och även om ingen av oss är särskilt duktiga på det var det ändå roligt. Vem vet vi hinner kanske öva upp lite bollkänsla innan vi kommer hem. :)
Dag 17-19
Det som hänt sen senast är inte särskilt mycket. :) Vi bytte vårt hotell till ett guest house som kostade hälften så mycket men för den summan var mycket bättre än hotellrummet. Vi har fortsatt med våra promenader, 1-2 timmar om dagen. Kanske inte allt i ett stycke för det är såå varmt mitt på dagen men efter en liten paus med en kaffe/vatten och lite läsning går vi vidare. Leif började jobba som i måndags så nu behöver vi få lite rutin på det också men hittills har det gått bra. :)
Med tanke på att vi hittills ätit ute hela tiden har vi hunnit med en del olika restauranger och det är stor skillnad på dem. En restaurang som vi fastnat för heter ”Ye Olde Buffalo Tavern” (Buffalo Bill). Personalen är jättetrevlig, de har en bra serviceanda och deras mat är verkligen jättegod. En annan grej som är lite rolig är att deras menyer är jättestora. :) http://www.buffalobillshuahin.com
Imorgon checkar vi ut och då kommer Jens och hämtar oss och sen bär det av till Pak Nam Pran som ligger ca 35km söder om Hua Hin. Thailand är dock inte riktigt som vi kommer ihåg det. Allt har blivit dyrare och om man befinner sig i turistområdena, som Hua Hin är, då är thailändarna inte riktigt lika trevliga som de var förra gången. Det är som vilken turiststad som helst, vilket vi tycker är oerhört tråkigt. Vi gillade känslan av de gemytliga och familjära thailändarna. Vi får hoppas att det blir bättre i Pak Nam Pran. :)
Vi har även fixat SIM-kort till mobilen idag så nu har vi ett thailändskt telefonnummer. :)
Dag 13-16
Vi läser att ni har det kallt och vitt där hemma. Kan det verkligen stämma, en januarimånad som denna?! :) De senaste dagarna har vi bara tagit det lugnt. Vi har badat, promenerat, suttit på café, läst bok och sen har vi ätit, ätit och ätit lite till. Semester helt enkelt. :) Vid vårt första badtillfälle tyckte vi faktiskt att det var rätt kallt i vattnet men efter en stund blev det svalkande och skönt. Leif hade dock otur att följa med en våg rätt in i några stenar och skar sig i benet och i handen, inget farligt men så typiskt. Det är väldigt stenigt och stor skillnad mellan hög- och lågvatten. Det hade kanske inte varit fel att leta upp några sådana fula badskor som alla gamlingar har. Vi får se om vi blir så kloka vi med.
En rätt rolig grej hände häromdagen. Vi satt på restaurang och Leif bestämde sig för att han ville ha ett glas rött vin så vi kallade på servitören och han blev jätteglad över beställningen. Efter en liten stund kommer han tillbaka, fortfarande lika glad och ställer ner glaset med vin på bordet samtidigt som han säger på knagglig engelska red wine. Saken är bara den att det är vitt vin han serverar. :) Vi blir så ställda båda två att vi bara säger tack. Vinet smakade gott så Leif ville inte ställa till med bekymmer men haha det var lite udda. :)
Dag 9-12
Nu är det ett tag sedan vi skrev. De första två dagarna spenderades i Bangkok och sen tog vi oss till Hua Hin med en galning till minibusschaufför. Aja Bangkok var lika livligt som vi kom ihåg det. Denna gången provade vi dock ett nytt hotell. Det var okej, det är inte mycket som går upp mot vårt Lebua. :) Vi promenerade runt och vips stod vi framför just Lebua. Hade ingen aning om att vi befann oss så nära men det var ju lite roligt att vi lyckades hitta dit. Sen åkte vi in till Siam Paragon som då är ett stort shoppingkomplex. Eller egentligen ligger det tre stora shoppinghus där, MBK vilket är det billigaste alternativet, Siam Center som är vanliga och riktiga affärer, inte enbart fejk som i MBK och sen har vi då Siam Paragon som har alla de lyxiga butikerna. De har även ett jättestort cineplex högst upp i byggnaden, alltså en samling av många olika biografer på ett och samma ställe. Och alla filmer börjar med en hyllning till kungen och då står hela biopubliken upp. :) Nere under bottenplan finns det en stor avdelning med massor av olika matställen och ytterligare en våning under det finns Ocean World, fyllt av fina, konstiga och lite läskiga undervattensdjur. :)
Resan till Hua Hin blev intressant. Vi tog oss till Victory monument i Bangkok som då är en samlingsplats för en massa minibussar som kör till olika platser i Thailand. Vi blev intryckta längst bak i bussen och sen stod de där och väntade på några personer till, alltså till dess att bilen var helt full. Då tryckte de in bagaget och sen bar det av. Man brukar ju säga att ”han körde 70 på rakan och 90 i kurvan” men här var det snarare 120 överallt. Bilen hoppade och slog emot alla gupp och vi hann kanske köra ca 10 minuter innan jag blev åksjuk. Hur ska det här gå tänkte jag…?! Med vattenflaskan i ett stadigt grepp och en liten påse hårt hållen i handen fortsatte resan. Leif klappade snällt på ryggen när han kunde, alltså just vid de tillfällena han inte behövde hålla i sig i kurvorna. :) Halvvägs stannade vi för att tanka, då knödde jag mig ur bilen för att andas lite och gå och stänka lite vatten i ansiktet. När jag kommer tillbaka ser jag hur bilen börjar köra. Jag hann egentligen inte reagera för Leif satt ju i minibussen och hade redan hojtat till att jag saknades. Det är tur att jag har honom. :) Efter den lilla pausen blev det faktiskt bättre och jag lyckades ta mig hela vägen till Hua Hin utan någon olycka. :)
Här i Hua Hin bor vi nu i ett litet rosa hotell. Ägarna pratar rätt dålig engelska men vad gör det. :) Igår var det en mulen dag så vi bestämde oss för att promenera och försöka hitta det stora shoppingcentret. Vi tittade på den kartan vi hade och enligt den skulle det ligga norr över från där vi bor så vi började gå. Efter ca 1 timme tyckte vi att näe detta stämmer inte. Vi gick in i en liten butik och ja visst, vi hade gått åt fel håll, hihi. Istället för att ta en taxi åt rätt håll så gick vi tillbaka igen. Förbi gatan där vi började och typ en halvtimme till. Till slut hittade vi shoppingcentret och gick in, svalt och skönt. Vi handlade sandaler, åt lite och gick hemåt igen. Det blev en lååång promenad men det känns bra.